alla ni som pluggar vet vilket problem jag menar.

Det där när man sitter i soffan och pluggar OCH tittar på tv..

Undra vilken av de olika elektriska apparaterna (datorn och tv) som man ägnar mest tid åt.

Tv'n för att se något program och datorn för att blogga och kolla fejjan.

Men vart tog pluggningen vägen?

SKÄRPNING!!

Med en sjuklig huvudvärk.

Har fortfarande huvudvärken och mår pissdåligt i huvudet.

Fan.
Inte ens kaffe kan ta bort den, ska kanske ta mig en alvedon och hoppas att det snart gå över

Återkommer.

men det blev ändrat så nu sitter jag här och njuter med ett glas vin.

Är oerhört trött men ska försöka plugga lite!

Kanske bara en liten stund och så, får se hur det går.

Sen vill jag såhär i förskott passa på och tacka mina underbara svärföräldrar för att vi får hålla till med festen där i helgen.

Det kommer att bli en toppenkväll med människor och underbara människor.

Kan inte se att festen ens skulle vara möjlig utan er hjälp med allt!

Ni är bäst och jag älskar er!   

Jag vet att jag ibland kan tänka skeft och se konstigt på saker.

Men nu är det såhär att hjärnan har varit i arbete igen.

Hur konstig vårt samhälle egentligen är.

Jag har alltid varit och är fortfarande väldigt extremt äckligt emot pedofili (vem är inte det? Förutom dom som är det?)

Men det som slog mig i morse var:

En man som är cirkus 55 år, som får tag på en kvinna i åldern 25-30 hyllas av sina jämnåriga kompisar för att han fått tag på sånt lammkött.

Kvinnor som får tag på en yngre och ibland mycket yngre man, klassas som desperat och får ofta höra att hon försöker vara yngre än vad hon är.

Men nu åter tillbaka till männen..

Om karln är 55 år och har sin yngre kvinna, då innebär det ju att han var mellan 25-30 när hon föddes.

Hör ni själva hur sjukt det låter? Han var vuxen och redo att bilda familj när hon föddes?!?!

När går egentligen gränsen för vad som är accepterat som ålderskillnad mellan ett par?

Och säg nu inte att "Kärleken har ingen ålder" eller "Ålder är bara siffror"

för jag vet att ni alla har garanterat någon gång reagerat över något par!!

Liten sovmorgon i morse, tyckte att jag förtjänade det!

Så nu är man uppe, pigg och glad :D

Dock har jag ont i kroppen.

Kan inte gå in till Momma heller eftersom R's kusin Tobias har åkt på magsjuka.

Ska väl gå ut och hämta tidningen och ringa och höra om kanske Momma vill komma hit.

Idag ska jag återigen in till Ånge, måste in på banken, handla och sen  lite till biblioteket.

Ska in en sväng till Erika lite senare också :)

R kommer hem från jobbet och berättar att pappa Kent & Annette kommer idag och inte på lördag.

Rebecka, Agge, Johan & Paula var på ingång.

Ingen har ätit ingenting.

Så vi paniktinar 1,2 kg köttfärs och bjuder hela högen på spagetti & köttfärssås, med tårta och kaffe som efterrätt såklart!

Har nyss varit ner till Ringdala där vi dumpade av lite tårta och Mr. R fick en hårddisk. Sen hann vi med att lämna tårta till Kurt & Rönne också :)

R fick pengar och trisslotter.

Underbart, raka vägen in på sparkontot!

Nej nu ni, ska jag ta min 20 åriga man och gå och knyta mig.

En väldigt lång dag måste jag säga.

Erika - Jag ringer i morgon :)

Kollar runt på ett X antal olika bloggar varje dag.

Tycker det är så skoj att se hur andra har det, vad de väljer att blogga om.

Kanske man hittar någon som kanske tänker likadant.

Sen har vi ju dom här människorna som har en sjukdom.

De inte bara har den, de BLIR den!

Exempel "Jag är en tjej från Skåne med Asbergers. Ställ gärna frågor om min sjukdom."

"Jag är en tjej med cp-skada som gillar att skriva"

Men snälla ni?

Måste ni identifiera er med era sjukdomar?

Det är jättebra att ni är villiga att svara på frågor om sjukdomen, men det finns väl mycket annat att prata om?

Ni är ju en människa bakom sjukdomen också.

Jag tror ju inte att människor säger: -  där kommer cp-*****, eller  - där har vi ju damp-****.

Det är såklart skönt att få en diagnos om det är så att man inte kan leva ett "normalt" liv, vad som nu än menas med det. Men jag tycker det är lite för mycket att känneteckna sig själv med en sjukdom.

Jag själv tyckte att det var oerhört skönt när min Mamma efter några år äntligen fick diagnosen. Men inte presenterade hon sig som

"Kvinna från Norrland med MS som medför att jag inte längre fungerar på samma sätt som innan jag blev sjuk".

Hon var Yvonnie, min Mamma, inte min MS-mamma.

Hon var den människa som bar mig, födde mig och älskade mig.

Inte gjorde det någon skillnad om hon hade MS eller inte.

Det vara bara Mamma, en annan del av Mamma.

Låt sjukdomen vara en del av dig.

Så inte du blir en del av sjukdomen.

23 månader av saknad.

Det fattas en bit av mig Mamma.

Anledningen till att man står ut att åka till H-sand

Älskade lilla charmboll!!   

  Gulliga ljus på tårtan :)

Denna tårta gjorde jag till de mindre barnen som kommer ikväll.

Mycket slisk, lilla Frida kommer älska den :D

Lycka till att få henne i säng ikväll kära svärföräldrar ;)

  Oppanifrån :)    "Vuxentårtan" Fylld med lite olika gosaker.

Egengjord vaniljkräm, blåbärsmousse och hallonmousse.

Hoppas den går hem.

Idag blir det makaronpudding här hemma, frågade Mr.R vad han ville ha på sin födelsedag. svaret blev..

"Vi måste använda upp korven i kylen"

Ha en trevlig kväll gott folk, det tänker iaf jag ha tillsammans med nära och kära. På lördag blir det kalajs, ser fram emot det.

Förvänta er inlägg på matdelen från den festen kan jag lova.

Mycket gosaker ska serveras på Ringdalsborden.