Ingenting verkar vara som det ska i dagens Sverige.

Försäkringskassan utförsäkrar människor som aldrig någonsin i teorin kommer att kunna jobba igen.

De människor som inte får jobb tilldelas "fas 3" jobb där de får slita röven av sig och knappt få betalt för det. Visst, de skulle mycket väl kunna sätta sig i skolbänken och satsa på en karriär vilket innebär en tryggad ekonomisk framtid. Men bara för att man inte gör det ska man alltså inte få betalt så man kan känna sig värdig. Nej nej..

Sjukvården är värre än vanligt, många nerskärningar av tjänster leder till längre köer och sämre vård..

Rent krasst så är det ju så.

Sen kommer smällen, Kritto som varit rullstolsbunden sedan 2000 och nu lider av fruktansvärd smärta i sin förlamade del av kroppen nekas operation. Han nekas egentligen all vård som kan tänkas att göra honom bättre. Eftersom han själv måste bekosta sin vård till specialkliniken i USA. Hur sjukt är egentligen Sverige?

Tillsammans kan vi stå enade och hjälpa!

Om vi alla skulle sätta in ett bidrag, storlek spelar ingen roll.. Så är vi ju faktiskt en bit på väg. På väg mot att en människa ska få leva ett värdigt liv, och få dela med sig av sina skratt igen! Jag har själv träffat Kritto en enda gång och han gjorde skillnad. Han kunde driva med sig själv, berätta pinsamma saker som inträffat och helt enkelt se livet från den ljusa sidan. Han kunde njuta av livet. Tillsammans kan vi hjälp han att få det så igen..

(Och vad ni än gör, försök inte att knuffa på rullstolen )

Sätt in ert bidrag på PG: 1611965-3

Jag tycker det är ganska fascinerande. När en människa dör så är de helt plötsligt väldigt saknade, de har aldrig gjort ett fel någonsin.

Se bara nu som den tragiska olycka som hänt med hockeymålvakten Stefan Liv.

Jag har inte riktigt haft någon mening om honom, knappt vetat vem det varit..

Men jag minns att för några år sedan var det något skott han inte tog. Sverige var rasande, hans familj blev trakasserad och han och hans familj var hatade.

Nu helt plötsligt är detta som bortblåst, har man helt enkelt glömt det? Eller är det att man lider med det för att han inte längre finns med oss?

Aftonbladet har en stor artikel och "bildextra". alla hans tabbar verkar även där vara som bortblåsta.

Ska man inte hedra en människa med både tabbar och framgångar?

Han blir ju som helgonförklarad, inget fel med honom eller hans karriär..

Men tabbarna är väl också en del av honom?

Det var väl inte mer än ett år sedan som en busschaufför blev tagen i Alby för fortkörning? Eller var det längre sen? Nu har det iaf hänt igen. 100 km/h på 50 väg, hur kan det vara acceptabelt? Hur kan busschaufförerna strunta så fullständigt i att det är barn man skjutsar, som man har ansvaret över men som man totalt verkar strunta i! Föräldrar som överlämnar sina barn i förhoppning om att det är ett säkert sätt att ta sig till skolan.

Det minns jag också när jag gick på gymnasiet, det var många gånger och främst på småvägar som man funderade över hur fort han/hon egentligen körde. Jag tror att vi alla vet svaret på de gångerna, det gick för fort.. Alldeles för fort.

En del gånger fick vi stå still i några minuter för att chaufförerna hade "kört in" tid som det så fint heter.

De flesta busschaufförerna här i stan är inte mycket bättre de heller, de prejar trottoarkanter, smiter i rondeller och tvärnitar. Hastigheten är nog inte heller den önskvärda, men vad vet jag?

Jag är ju bara en 21-årig universitetsstuderande tjej med huvudet på skaft och öronen öppna.

Artikeln finns HÄR!

Det är nu en tonårig pojke som gripits misstänkt för 2 bombningar i Sköndal.

Inte nog med att han, om det nu var han lyckades med att spränga bort fingrarna på en liten flicka. Han hade också riggat en bomb i ett fotbollsmål.

Polisens bombtekniker sprängde dock den bomben under kontrollerade former.

Men en liten flicka på 4 år satt i sandlådan på sitt dagis och lekte.

Hon lekte, på en plats där hon trodde att hon var trygg.

Och inte bara hon, tänk hur många föräldrar som dagligen lämnar ifrån sig sina barn till förskolor och skolor i förhoppning att de är trygga.

Mer om detta HÄR!

HÄR!

HÄR!

& HÄR!

Det är en sjuk värld vi lever i!

Det är bara så vackert, så magiskt, så underbart.

Tänk om världen var som lilla Rachel.

Läs detta!

Hur kan egentligen DETTA hända?

Borde de inte ha sett i ögonen på pojken att han var livrädd?

Så nu för att man är en stark människa och klarar av att behålla sina känslor i schack så är man medhjälpare till en människa som jag klassar som världens största psykopat.

"Stationsbefälet på Hönefoss Kjell Magne Tvenge säger till VG att polisen gjort fel som inte underrättat pojkens föräldrar. Han bekräftar också att 17-åringen inte haft någon advokat under förhören och ber om förståelse för att läget var kaotiskt efter terrordåden."

Får polisen ens genomföra förhör utan att advokaten är närvarande?

Det är bara att konstatera, det är en sjuk värld vi lever i...