Ingenting verkar vara som det ska i dagens Sverige.

Försäkringskassan utförsäkrar människor som aldrig någonsin i teorin kommer att kunna jobba igen.

De människor som inte får jobb tilldelas "fas 3" jobb där de får slita röven av sig och knappt få betalt för det. Visst, de skulle mycket väl kunna sätta sig i skolbänken och satsa på en karriär vilket innebär en tryggad ekonomisk framtid. Men bara för att man inte gör det ska man alltså inte få betalt så man kan känna sig värdig. Nej nej..

Sjukvården är värre än vanligt, många nerskärningar av tjänster leder till längre köer och sämre vård..

Rent krasst så är det ju så.

Sen kommer smällen, Kritto som varit rullstolsbunden sedan 2000 och nu lider av fruktansvärd smärta i sin förlamade del av kroppen nekas operation. Han nekas egentligen all vård som kan tänkas att göra honom bättre. Eftersom han själv måste bekosta sin vård till specialkliniken i USA. Hur sjukt är egentligen Sverige?

Tillsammans kan vi stå enade och hjälpa!

Om vi alla skulle sätta in ett bidrag, storlek spelar ingen roll.. Så är vi ju faktiskt en bit på väg. På väg mot att en människa ska få leva ett värdigt liv, och få dela med sig av sina skratt igen! Jag har själv träffat Kritto en enda gång och han gjorde skillnad. Han kunde driva med sig själv, berätta pinsamma saker som inträffat och helt enkelt se livet från den ljusa sidan. Han kunde njuta av livet. Tillsammans kan vi hjälp han att få det så igen..

(Och vad ni än gör, försök inte att knuffa på rullstolen )

Sätt in ert bidrag på PG: 1611965-3

Ett långt hopp.. Vi glömmer de senaste dagarna, bara raderar dom från alla tänkbara ställen som de kan tänkas finnas gömda på. Ni som vet, fattar på en gång vad jag menar. Allt blev tokigt, fel och konstigt.

Men ännu en gång har vi visat att kärlek övervinner allt!

Dagen bjuder på massa pluggande. yeeeeeeey..

Men det måste göras!

R var så söt när han ringde för en stund sedan..

- Vad gör du?

- Spelar Betapet.

- Men gumman, har du inga läxor?

- Läxor? Vad menar du? ..

Har lite bilder att lägga in också, men det får bli en annan dag :)

Så var det ännu en morgon, och det känns så fruktansvärt skönt för mig att få vara hemma idag. Igår kväll var jag så fruktansvärt trött så det var hemskt, hade troligast att göra med alla bilåkning och att jag kunde slappna av..

Så nu sitter jag här med en kopp kaffe och pratar med Momma.

Kanske du just nu vill veta anledningen till detta?

Anledningen heter GLÖMSKA, så enkelt ord..

Vi hade Beas väskor i bilen hela dagen och tänkte inte alls på att vi faktiskt skulle lämna dem på vandrarhemmet innan vi åkte ifrån Härnösand.

Något som jag & Simone självklart inte kommer ihåg.

Precis när jag klivit ur bilen så frågar Simone mig;

- Du har inte glömt något nu då?

  Du hade inget i bakluckan heller va?

- Simone?! Vad är det vi har i bakluckan?!

- Helvete! Beas väskor...

Så det var bara att sätta sig i bilen och åka igen.. Så jag har varit där tur och retur. Trevligt, på sitt sätt :)

Jag fick ju spendera mer tid tillsammans med Simone, så det var ju positivt!

Just nu så sitter jag och renskriver lite papper från skolan för att jag inte ska glömma bort det, och för att jag en gångs skull ska försöka att ha lite framförhållning i kursen! Den här gången ska jag fanemej lyckas, så är det bara!

Hoppas att du har haft en underbara dag!

Jag tycker det är ganska fascinerande. När en människa dör så är de helt plötsligt väldigt saknade, de har aldrig gjort ett fel någonsin.

Se bara nu som den tragiska olycka som hänt med hockeymålvakten Stefan Liv.

Jag har inte riktigt haft någon mening om honom, knappt vetat vem det varit..

Men jag minns att för några år sedan var det något skott han inte tog. Sverige var rasande, hans familj blev trakasserad och han och hans familj var hatade.

Nu helt plötsligt är detta som bortblåst, har man helt enkelt glömt det? Eller är det att man lider med det för att han inte längre finns med oss?

Aftonbladet har en stor artikel och "bildextra". alla hans tabbar verkar även där vara som bortblåsta.

Ska man inte hedra en människa med både tabbar och framgångar?

Han blir ju som helgonförklarad, inget fel med honom eller hans karriär..

Men tabbarna är väl också en del av honom?

Just nu är det prat om bedömning, och bedömning, och bedömning..

Hmm.. Blandade känslor kring detta.

Kvällarna spenderas tillsammans med Bea, och vi har helmysigt. Har massa tok att prata om och diskutera.

Det är så skönt med att vi båda är väldigt lättsamma som personer, UNDERBART!!

Förövrigt så kanjag berätta för er att det stormar i H-sand! Fullkomligt stormar..

Nu ska jag återgå till lektionen! :)

Toddls! :)

Har bloggat oerhört uselt ochni kan ju se lite mellan fingrarna. I morse skulle jag kliva upp i bra tid, trodde jag.. Hahha. Simone skulle hämta mig och Bea tio i sju, halv sju vaknade vi så jag hann knappt vakna innan jag satt i bilen :P Så ingen morgon bloggning och ingen bloggning under dagen eftersom jag glömde datorn hemma.

Nu ska jag ta och sätta mig med lite arbeten tänkte jag.. Yeeeeey...

Jag satt som bäst och shakade loss till "danza kudoro" och helt plötsligt stoppades min Spotify. Anledningen? Det hade skett en inloggning någon annanstans.. Hmm, R hade alltså gjort det på jobbet. Jag slår igång igen för att visa att jag faktiskt lyssnar. Det resulterar i ett samtal från R..

- Meeeen, vi lyssnar ju här..

- Ja, och jag lyssnar hemma.

- Men du har ju min dator och youtube.

- Ja, men det har ju ni också!

- Men då måste vi byta låt hela tiden..

- Ta den då!!

Den här ronden vann han, nästa vinner jag! ;) Hahah

Vill bara passa på att säga att det också är mitt konto. :P

Ibland är jag för snäll! :D

Annars så håller jag på att göra mig i ordning inför dagen.

Kanske hörs under dagen! :)