Nu har jag funderat fram och tillbaka och fram igen. Jag har kommit fram till att jag med mycket om och men, ännu en gång låt mig slukas av situationen. Jag har under hela min uppväxt i smyg skrivit mitt efternamn efter den andra människan jag delar mina gener med. Tro mig, tro mig inte. Det är helt upp till dig som läser. Jag har velat heta der. Jag tycker det är ett fint namn, vi har en ätt. Jag tycker att set som skulle passa om med mitt namn. Beatrice von Wachenfeldt Lundh. Jag tycker det låter bra. Det enda negativa är ju att jag tar namnet efter den människa som svikit mig mest på jorden. Den människa som i mina ögon inte finns.Jag lär av mina misstag, men gör DU?Jag vill passa på att be om ursäkt för förvirringen på fb och bloggen. Det var roligt att prova.. Men i slutändan är det ju bara ett namn..Så, nu har jag skrivit det..

Känner att jag inte riktigt orkar med denna dagen..