Så var det onsdag. R är aningens bättre, hans feber har gett med sig, ÄNLIGEN! Dock så sover han som en liten gnos.

Sängen i morse var/är helt dyngsur.. Undra ja vart febern tog vägen :P Hhaha.

Dagen bjuder på ett besök på min praktikplats, jag ska träffa min LLU'are och gå igenom lite uppgifter och så.

Annars så måste jag in till Birsta på Willys och köpa kattsand..

Snajsigt!

Rickard hade ingen feber alls igår. Han låg faktiskt under normaltemp.. Men inatt small det till, en av alla tusen gånger vi vaknade tog vi en temp och den visade 38,1. Nu på morgonen visar den 39,1 så nu är det vårdcentralen nästa. Vi skulle vara där mellan 10-11.30, antar att det är en tid som är öppen för alla. Tror att han just nu sover så jag ska ta och dricka lite kaffe och spela betapet.

Sen ska jag ta och smörja mig med kylande, tror fan jag fick brännskador av R's hud..

På återseende! :)

Hmm.. Ja inte riktigt så illa, men inte alls långt ifrån.. Så lyder tonerna i residens Rindemark/Lundh för tillfället..

Jag har en sambo som är sjuk. Jag har förbjudit han att infinna sig på jobbet i morgon. Halsen strejkar och han stöna stånkar och gnäller varje gång han ska svälja. Så illa kan det helt enkelt vara. Men sköter man inte om förkylningen i tid så är det oftast såhär det brukar kunna sluta..Bonusen på hela paketet är att han 07,40 ska infinna sig på Alnö Tandvård :P

Så ja.. Vi kvinnor snackar faktiskt om att föda barn.. Inte jag dock, men jag tror det är lite värre..

Ingenting verkar vara som det ska i dagens Sverige.

Försäkringskassan utförsäkrar människor som aldrig någonsin i teorin kommer att kunna jobba igen.

De människor som inte får jobb tilldelas "fas 3" jobb där de får slita röven av sig och knappt få betalt för det. Visst, de skulle mycket väl kunna sätta sig i skolbänken och satsa på en karriär vilket innebär en tryggad ekonomisk framtid. Men bara för att man inte gör det ska man alltså inte få betalt så man kan känna sig värdig. Nej nej..

Sjukvården är värre än vanligt, många nerskärningar av tjänster leder till längre köer och sämre vård..

Rent krasst så är det ju så.

Sen kommer smällen, Kritto som varit rullstolsbunden sedan 2000 och nu lider av fruktansvärd smärta i sin förlamade del av kroppen nekas operation. Han nekas egentligen all vård som kan tänkas att göra honom bättre. Eftersom han själv måste bekosta sin vård till specialkliniken i USA. Hur sjukt är egentligen Sverige?

Tillsammans kan vi stå enade och hjälpa!

Om vi alla skulle sätta in ett bidrag, storlek spelar ingen roll.. Så är vi ju faktiskt en bit på väg. På väg mot att en människa ska få leva ett värdigt liv, och få dela med sig av sina skratt igen! Jag har själv träffat Kritto en enda gång och han gjorde skillnad. Han kunde driva med sig själv, berätta pinsamma saker som inträffat och helt enkelt se livet från den ljusa sidan. Han kunde njuta av livet. Tillsammans kan vi hjälp han att få det så igen..

(Och vad ni än gör, försök inte att knuffa på rullstolen )

Sätt in ert bidrag på PG: 1611965-3

Ett långt hopp.. Vi glömmer de senaste dagarna, bara raderar dom från alla tänkbara ställen som de kan tänkas finnas gömda på. Ni som vet, fattar på en gång vad jag menar. Allt blev tokigt, fel och konstigt.

Men ännu en gång har vi visat att kärlek övervinner allt!

Dagen bjuder på massa pluggande. yeeeeeeey..

Men det måste göras!

R var så söt när han ringde för en stund sedan..

- Vad gör du?

- Spelar Betapet.

- Men gumman, har du inga läxor?

- Läxor? Vad menar du? ..

Har lite bilder att lägga in också, men det får bli en annan dag :)

Så var det ännu en morgon, och det känns så fruktansvärt skönt för mig att få vara hemma idag. Igår kväll var jag så fruktansvärt trött så det var hemskt, hade troligast att göra med alla bilåkning och att jag kunde slappna av..

Så nu sitter jag här med en kopp kaffe och pratar med Momma.

Kanske du just nu vill veta anledningen till detta?

Anledningen heter GLÖMSKA, så enkelt ord..

Vi hade Beas väskor i bilen hela dagen och tänkte inte alls på att vi faktiskt skulle lämna dem på vandrarhemmet innan vi åkte ifrån Härnösand.

Något som jag & Simone självklart inte kommer ihåg.

Precis när jag klivit ur bilen så frågar Simone mig;

- Du har inte glömt något nu då?

  Du hade inget i bakluckan heller va?

- Simone?! Vad är det vi har i bakluckan?!

- Helvete! Beas väskor...

Så det var bara att sätta sig i bilen och åka igen.. Så jag har varit där tur och retur. Trevligt, på sitt sätt :)

Jag fick ju spendera mer tid tillsammans med Simone, så det var ju positivt!

Just nu så sitter jag och renskriver lite papper från skolan för att jag inte ska glömma bort det, och för att jag en gångs skull ska försöka att ha lite framförhållning i kursen! Den här gången ska jag fanemej lyckas, så är det bara!

Hoppas att du har haft en underbara dag!

Jag tycker det är ganska fascinerande. När en människa dör så är de helt plötsligt väldigt saknade, de har aldrig gjort ett fel någonsin.

Se bara nu som den tragiska olycka som hänt med hockeymålvakten Stefan Liv.

Jag har inte riktigt haft någon mening om honom, knappt vetat vem det varit..

Men jag minns att för några år sedan var det något skott han inte tog. Sverige var rasande, hans familj blev trakasserad och han och hans familj var hatade.

Nu helt plötsligt är detta som bortblåst, har man helt enkelt glömt det? Eller är det att man lider med det för att han inte längre finns med oss?

Aftonbladet har en stor artikel och "bildextra". alla hans tabbar verkar även där vara som bortblåsta.

Ska man inte hedra en människa med både tabbar och framgångar?

Han blir ju som helgonförklarad, inget fel med honom eller hans karriär..

Men tabbarna är väl också en del av honom?